Satt imorse på en kyrkbänk bredvid min man och lyssnade till våra två söner som sjöng tillsammans med sin skolklass. Jag var-där hela stunden och ja, det trillade en tår.
En känsla av ro i mitt sinne börjar så sakteliga sprida sig och en faktiskt ganska ny medvetenhet gör sig påmind.
En liten påminnelse till dig från mitt hjärta - vad du än gör försök att vara just där - just då.
Som egen företagare i min bransch .... eller. varför börjar jag så?..
Gör om - gör rätt:
Vi har haft en hektiskt tid nu ett tag innan Jul.
Mitt hjärta klappar så för mitt otroligt roliga och utvecklande jobb!
Det är faktiskt helt fantastiskt när jag tänker efter, på alla de smycken vi får tillverka - hur betydelsefulla just det är!
När det är mycket att göra, gasar jag gärna på och "rider på vågen" samtidigt som jag gärna ser att alla runtomkring mig gör likadant!
Vi är väldigt olika, min man - han-som-är-anställd, och jag.
Han är rätt duktig på att vara där han är.
Jag får dagligen jobba på att "vara kvar."
Exempel; Sitter jag på kontoret, så radar jag upp uppgifterna i huvudet som jag behöver göra ute i verkstaden, samtidigt som jag städar skrivbordet och påminner mig själv om att kolla upp det där måtten och besvara mailet till kunden asap.
Står jag ute i verkstaden, designar jag en ny smyckesmodell i huvudet samtidigt som jag fyller på kedjeförrådet och ställer i ordning verktyg och sopar av bänken.
Lagar jag middag tillsammans med ett av mina fina barn, dukar jag bordet och diskar upp allt eftersom.
Samtidigt som jag planerar kvällspasset ute i verkstaden och påminner mig själv att ta med den lilla tången jag lånade in till kontoret för att öppna en liten silverögla och att skicka den där verifikationen till ekonomitjejen.
Inte så att jag snurrar omkring och vimsar, men det är liksom "go" på alla plan - hela tiden.
Jag älskar att ha fart omkring mig, och jag måste säga än en gång att jag är lite kär i mitt liv just nu och uppskattar så den verklighet jag lever i.
En fin familj med friska, fina ungar. En man som älskar mig och stöttar mig i precis allt jag gör.
Hälsan har jag. Trots en envis förkylning - som nu äntligen verkar ge sig! och en ont fot.
Och ett jobb som jag har gjort själv!...
Det är med tacksamhet jag stiger upp på mornarna.
(Nåja, ok.. Inte alla mornar. Säger som en kompis barn; "Jag ääälskar inte att stiga upp tidigt på morgonen.")
Men en sak har jag lärt mig på sistone.
Att det är viktigt att vara. Att befinna sig, med hela sig på den plats man just är.
Ofta är det inte så, men ack, så ljuvligt det är den stunden då man faktiskt känner att ens närvaro blir precis så påtaglig, som om man faktiskt befann sig på exakt samma plats med kroppen och med hela sitt väsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar