Det här är Uffes förlovningsring.
Alltså som sedan också blev vigselringen, det är ju inte så vanligt att män för en andra ring vid vigseln, så vi "höll på den traditionen" då för fleeeera år sedan... ;)
Ringen valde vi då ur en massproducerad kollektion, och i guld - för att det var ju vanligast.
Nu finns det ju så oerhört mycket mer personliga och unika ringar och designer. Kanske vore det läge att lägga fram en "vi-kan-väl-byta-ut-de-gamla-mot-lite-roligare-personligare-nya?...
Dock - efter åratal hängande i en silverkedja om halsen, har den nätta fin-nåliga graveringen på insidan ( Vi har lärt oss av den guldbutikens "miss", och gör en lite rejälare gravyr även på insidan...) försvunnit sedan länge.
Jag har vid ett par tillfällen ( nåja - kanske några fler gånger..) sagt att det vore ju trevligt om han kunde använda sin gravyrmaskin och gravera in datumen ( som jag hoppas han minns..;o) och mitt namn ( vilket jag verkligen hoppas han minns! :oD ) igen. Det har inte hänt.
Förlovningsring utan gravyr... |
Så nu har jag lagt vantarna på ( i puts-förevändning!) hans ring och tänkte själv gravera i den igen!
MEN - Nu när jag ändå har både tillfälle och möjlighet, VAD skall jag skriva?...
Under alla år vi fått smida tusentals vigsel och förlovningsringar har man ju kommit över både en och två (massor!) av härliga och personliga textgravyrer!!..
Jag har dock en fundering.
Ibland när jag ser honom stå där i silververkstan, såga silverpålat så silverspånet yr, slipa vassa kanter, så både fingertoppar och silvret antar en svag rosa nyans av bearbetning.
Eller när han sitter i timmar vid köksbordet och gör läxor med alla våra tre barn, läser högt, gör matematiska uppställningar och spanska-glosförhör.
När han över grytornas vattenångor lagar mat till hela familjen som även räcker till lunchlådor åt både honom och mig...
Eller när han skenar runt i huset med dammsugaren tätt efter sig, mellan varven ut till tvättstugan..
Då hör jag ibland - inne i mitt eget huvud - strofer ur låten "You raise me up" Josh Groban
Jag tror det får bli de orden. För att han verkligen ger mig luft under mina vingar, för att han gör allt i sin makt för att låta mig förverkliga min dröm..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar