tisdag 6 november 2007

HöstTisdag. Mys på Öppnis!

Regntunga moln svävar över trädtopparna.
Kidsen iklädda ordentliga galonisar stojar på väg till bilen på väg till dagis!

Lilleman tvekar inför stupet vid trappan på bron.

Den blågrå villan på kullen invid ängarna i skogen.
Vår egen plätt på jorden. Här är vi trygga.

Skogen vajar lite i vinden och luften luktar blött. Hela gräsmattan är fulla v löv som egentligen skall krattas bort.
Borde göra det till helgen nu...
Försöker hitta inspirationen.

Barnen har hunnit fram till bilen. Min lilla leksak. Blänker fastän solen lyser med sin frånvaro.
Rycker i dörrhandtagen och vill in.
Vi sätter oss på våra platser och jag spänner fast dem alihop. Tänk att då jag var liten fanns inga bilbarnstolar.
Erinrar mig det där kedjemailet som gick runt för en tid sedan; Om du är trettio år borde du vara död..
För mig känns det fullkomligt otänkbart att köra runt med barnen utan säkerhetsbälte och bilbarnstolar!

Storkillarna stojar därbak, och min lille ettårig bredvid mig ler med en rännil av jag-håller-på-att-få-fler-tänder-dreggel längs hakan.
Han strålar mot sina bröder som nu stämt upp i Blinka Lille Stjärna Där.

Vi kör en liten allsångsreportoar de fyra kilometrarna till dagis.

När vi lämnat av tvenne grabbar till polarna på dagis ser jag belysningen från Öppna Förskolan i kyrkans lokaler i närheten.
Jag känner nästan kaffedoften och de härliga ångorna av nybakt bröd som Ingrid alltid brukar ha.
Vi dras dit, jag min min lille kille.

Skönt att sitta några mammor på golvet. Slippa känna Borde-städa-och-torka-smulor-och-gegg som man skulle gjort om man vände hem direkt...

Vi har en sångstund med den härliga blandningen ettåringar det är för dagen.
Den enda treåriga flickan har fullt sjå att bjuda oss alla på låtsasmat och att hålla ordning på alla små som gärna vill dra runt dockorna hennes, i vagnar och allehanda tillbehör.
Vi har det skönt. Det här måste vara en av de mysigaste Öppna förskolor som finns!

Mätta i magarna av nybakt bröd, ost och marmelad far vi hem, jag och Charlie.
Hinner just plocka iordning när vi hör pappan svända upp på uppfarten till våran egen plätt på jorden.
Brukar säga att han börjar arbeta kvällen innan. Skulle inte kunna tänka mig själv att börja jobba vid 02.00. men det är skönt att ha honom hemma vid tidig eftermiddagstid förstås.

Jag lämnar den sömn-promenadsugna lillen åt pappan i vagn och drar iväg och hämta Emil och Joel.
De slänger sig om halsen på mig då jag kommer.

Sedan får de bråttom hem. Mormor har ju lovat lämna en bit tårta till dem till mellanmål.
Jag stålsätter mig inför sockerchocken...

Mörkret sänker sig, och det börjar bli dags att planera middag.
Kyckling och ris. Mums!

Snart tänder vi ljusen och äter tillsammans.
Jag och min underbara familj!

Inga kommentarer: