Vänskap.

Vad har man utan vänner?
Tråkigt.
Utan vänner är man ensam. Man borde vara vän med alla i sin familj också.
Min familj är en trygg, härlig bubbla!
Jag har en stor familj!
Man, tre härliga kids, till barnen; mormor och morfar, farmor och farfar, mostrar och en morbror.

Nu till jul så längtar man liksom att sammanföra alla för en stunds fika och småprat.
Familjen är oerhört viktig...

Men Vänner.
Vad vore man utan dem?
Rädd för att nämna vid namn och kanske glömma någon, låter jag bli. Mne åh, vad jag gillar mina vänner!

Igår hade vi ett gäng här på middag.
Barnen var i ungefär samma ålder, och det lektes friskt!
Bilar, traktorer och lastbilar gick varma på golvet.
Pärlplattor fylldes. Pappan hämtade strykjärn och gjorde finfina presenter. Barnen strålade!

Vi åt Hamburgare till middag.

Ett stort matsalsbord.
Ett hög glasfat på fot, överfullt med Hamburgerbröd i två olika storlekar.
Allehanda dressingar, dipper, kethup och senapssorter.
Gruka, tomat, sallat och nyskurna lökringar.

Kandelabrar och proslin. Vinglas till alla och servetter.
Pommes frites i kristallskål, ett jättefat fyllt med hamburgare.

Och Vänner.
Vi hade en så trevlig pratstund, vi vuxna och barnen åt exemplariskt. Min ena 4½ åring klämde i sig två 90 grammare!

Ljuvliga tillvaro.
Hur lite behövs det inte för att man skall ha lite trevligt?
Vänner är Livet.