fredag 16 november 2007

Morgonstund har Silver (?!) i Mund!

Det var knappt så ljustet orkade över trädtopparna då min bebi vaknade under min arm.
Han rörde sig ack så lite, men omöjligt att inte lägga märke till.

Han reser sitt rufsiga huvud från kudden, ser på mig och spricker upp i ett leende.
Jag kikar påhonom från innifrån-täcket. Drar hans varma kropp mot min och inbillar mig att han kasnke - kanske vill ligga kvar en stund.

Glöm det!
Har är dryga ett år, och har hela den underbara lilla kroppen full med spring!

Han kavar ner för sängkanten, och knallar på pyamas-fots-beklädda små fötter in i rummet bredvid.
Storebrorsorna.

Jag ligger andlöst för att höra på alla hans små steg. Måste höra vart han tar vägen, och om han hittar något på vägen.
Joo. I vårt hus säger inte katten "Miiiaaaooo" utan mer
"WWWwweeeiiiiiIIIIIIIIOOoooo"...
Charlie har en tydlig förkärlek till Mammas långa hår, Perserkattens lurviga päls och egentligen allt hår man kan rycka tag i och hänga kvar i en stund.

Så hör jag Joels röst;
-"Charliee!!! Kom och lägg dig och vila hääär!"
Jag föreställer mig hur han lyfter på sitt täcke och "bebin" klättrar målmedvetet upp.

Emils stämma från övre sängen i våningssängen;
-"Vad komemr han ifrån?! Sover Mamma?!"

Jag;
-"Jag är vaaaaaken."... "Men jag vill gärna ligga kvar ett tag till!..)

Fredagar är en sådan där underbar dag, då veckan accelererar mot helg, pappan är på jobbet för länge sedan. (Han börjar 03.00.)
Det är jag och mina Älskade barn hemma, inget dagis, inget måste.

Vi brukar hälsa på kompisar, vara ute och busa, ta promenader och baka ibland. Så hjälps vi åt med lunchen.

Idag ville jag inte göra nånting. Bara vara hemma coh njuta av tillvaron och umgänget med mina kids!

Jag drog täcket lite mer om mig och väntade.

tasstasstasstasstass..

Så kom de alla tre och stånkande bökade ner sig i min säng.
Vi låg kvar i en timme!

På med lite barn teve.
Kramas, Kramas, Kramas. Och pussas!

Vilken ljuvlig morgon.

Dagen fortsatte i samma anda, vi hde en sån skön fredag, att var nästan blev förvånad...

Inga kommentarer: