Här är en cocktailring jag smidde efter inspiration av den stora rökfärgade stenen jag förälskade mig i.
Ringen är ju ingenting man har till vardags direkt.
Men när skall man hoppas på att komma på ett sådant kalas där den passar?...
Och vad skall man ha på sig som passar till?... ;o)
En nyårsfest, månne?..
Frasande siden och duchess, klingande kristaller och Gula Änkan?...
Idag stod luften helt stilla i vår frostnupna skog.
Solen kastade blingbling bland granbarren och längs isiga grässtrån.
Snön krasade så jag hörde knappt mina egna tankar då jag och Sigge spankulerade en runda på lunchrasten.
Så stannade jag.
Det var fullständigt, öronbedövande tyst.
Jag tänkte; Strömavbrott? Var är fåglarna? Inget flygplan?
Bara tystnad.
Så ljöd en knall.
Gevärsskott.
Jakt.
Sigge studsade till och jag hoppade (nog) högt.
Sedan lät jag kraset av krossande snö och iskristaller fylla mina öron med ljud igen medans vi skyndade hem igen. Till hus, arbete och trygghet.
Vad det har med saken att göra?
Vackra omgivningar och passande kläder.
Jag bar mina nya fulsnygga Sorels på fötterna, extravarm jacka, stickad mössa och hellyhansenvantar.
Ingenting som passar med en Coktailring, hur vacker omgivningen än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar