Ooops. "Det var länge se´n!! Hur står det till?!"

Mobilen ringde.
Ni vet - precis som man skall in och hämta kidsen på dagis, efter att ha tokjobbat för att hinna så mycket man bara kan under arbetstid.
(Som ju dessutom är synnerligen diffus då man är egen företagare...;o)

"-Hej!!, Det var länge sedan, hur är det?!"

Det var nog ett par år sedan jag talade med kompisen som ringde.
Kände bara för att sätta ner min rumpa och snacka bort ett tag av dagen i godan ro.
Uppdatera vänskapen lite!

Är det inte så typiskt att allt skall hända på en gång?...
Händer det nåt så kanman ge sig sjutton på att det händer nåt mer.

Som med bilen.
Trodde ni den blev lagad på verkstaden?...
Jo, det trodde vi också.
Packar in barnen och gör en utflykt. Härligt.
På hemväg, jösses, det börjar skramla igen?! Inte riktigt på samma sätt, men alldeles tydligt!

Kliver ur bilen efter att synnerligen varsamt rattat den lilla biten som var kvar hem.
Kliver ur.

Då har alltså (?!!??!!...) TRE hjulmuttrar LOSSNAT!!!!!!!!
Shitihelskottafasenochjäklaskiiiiiit! (Svär mer än lovligt...)

Chock.
Med barnen i bilen, hjulet kunde ju ha losstat det också?!
Uffe och jag tittar på varandra.
Vi utbyter mer än blickar.

I ett försök att ta in bilen hämtar Uffe muttrarna till vinterdäcken. Då upptäcker vi att de dessutom gått av!!
Går inte att skruva i nya ju!!

Skitskitskitskit.

Jag är mest rädd. Tänk om det hänt oss och barnen något?...
Sist bilen var på verkstaden hade grabbarna ( vet inte om jag verkligen skall nämna vilken buti/verkstad vi var på...) lossnat alla däck, bytt kullager och dragit åt, bytt uto ch fixat hit och dit..

Nu står vi här, med en potentiell dödsmaskin.

Uffe rullar i snigelfart in till samma verkstad.
Jag skulle inte velat höra vad han sade när han kom in.. Arg som ett bi var han då han åkte hemifrån.

Nu står bilen här igen.
Den - faktiskt - vackra bilen som skulle vara så bra.
I mitt stilla sinne undrar jag om det är "bilen" det är fel på eller verkstaden.
Hoppas det inte tar lång tid att fundera ut.

I alla fall så ringde ju miin kompis precis i dagishämtningen.
Var tvungen att göra samtalet jättekort.
Men det var så kul att höra rösten på henne!

Vi är ett gäng tjejer sedan 3:an. (Någon kanske kom in i vår klass något år senare, men det kvittar.)
Vi har hållit kontakten i alla år och träffas med jämna - om än mer eller mindre sällan - och det är så jäkla kul!!
Vi har festat ihop, rest ihop, "fått barn ihop" och vuxit-till-vuxna ihop.
Ibland kan det gå nåt år mellan varven, men så är vi "på" igen.

Näpp, jag tror baske mig jag lyfter luren. Nu.
Man skall inte skjuta upp saker, det har jag alltid tyckt...