Sommarkväll.

Timmen är sen.
Mörkret lägger sig som en filt runtomkring vårt hus.

Pappan tassar runt och gör klart det sista inför sin arbetsdag imorgon som börjar redan långt innan vi andra stigit upp...

Mina barn sover.
Jag känner mig lite... orolig..
Får snart försöka komma till ro.

Göken höll igång i skogen i eftermiddags då vi tog en lång cykeltur i det varma solskenet.
Lilleman i barnsadel bakom min rumpa.
Han såg ut på sidorna sa han... ;o)

Emil jonnar på och sicksackar mellan storstenarna på grusvägen.
Joel trumpen. Han gillar inte att cykla. Ännu... Han kommer att bli bättre och bättre på det ju tiden lider.
Han kan ju cykla. Men inte så fort.
Det är bättre att fokusera på det positiva.
Han kan cykla.

Emil kan cykla fort.
Joel kan läsa bra nog på datorn med sina spel.
Charlie-snart-tre-år kan väldigt väldigt mycket...
Jag vet vad som är bra och mindre bra för mig att äta. Jag kan välja rätt.
Pappan vet också vad som är rätt för honom. Imorgon skall han ringa ett samtal.
Det skall jag också. Till en jurist.
Sekretessavtal i jobbet bara... ;o)

På onsdag åker jag långt, långt bort för att bjuda en leverentör på lunch.
Jojo.
Han låter väldigt trevlig på telefon, det skall bli kul att få ett ansikte på rösten.

Snart har vi semester. Nåja, mannen och barnen har.
Jag njuter av min tillvaro med jobbet precis runt knuten.

Känner sakteliga hur kvällsron infinner sig.
Mina ögon börjar bli grusiga.
Tänk att skriva lite kan vara en sådan lisa för själen?...

Kanske skulle man fortsätta med den där boken.
När man får tid...