Trygg, älskad och med tro på framtiden.

Lilla Sigge.
Vid min kontorsstol ligger på mina fötter en liten svart hundvalp.
Jag kikar på hans svarta lockiga päls. Han sover gott.
Duktiga Sigge.
Han har funnit sig så väl tillrätta redan.

Idag var vi på upptäcksfärd runt hela tomten, ända upp i skogen...
Sigge nosade och struttade runt i sitt lilla koppel.
Äntligen har regnet tagit en paus.
Vår pool svämmar över.
Alltså, det är inget allvarligt, men vid utsuget vid reningsverket droppar vatten över kanten. Ännu når det inte över poolkanterna.

*haha*
Så många sommrar har vi betalt dyrt för iskallt vatten ur tankbil.
I år har vi poolen färdig långt innan sommarvärmen har nått vår plats på jordklotet, och vattnet till och med i överflöd.

Det första året vi bodde här i huset - då vi ännu inte "skulle ha några barn" - lade vi trädgårdsslangen i och drog på vattnet.
Mitt vattenglas fylldes med grusblandat grumligt "kunde-vara-vatten" minns jag!
Vi hr ju egen brunn med fantastiskt gott och fint vatten.
Det räckte tydligen - tydligen!! - inte att fylla upp en halv pool!...
Blev att ringa en leverentör som kunde komma med ett par tankbilar och vackert betala för vatten med en temperatur på sju grader.
Då hade vi heller ingen poolvärme, så jag minns hur man hackade tänder de första doppen man vågade sig på...

Näpp. Då Uffe och jag träffades var vi båda lyckliga mitt-uppe-i-karriären.
Barn tänkte jag inte på alls.
Faktiskt så att vi pratat igenom att vi nog inte vill ha några barn.
Huset var stort och fantastiskt lagt på landet. Pool och enorm altan.
Här kunde man ju ha fina fester och poolpartyn med många gäster och gästrum!

Så - jag minns inte riktigt just den dagen...
Men kanske ändå? Ett litet barn?...
Vi hann knappt "försöka" minns jag.

Jag liksom kände det på mig då vi stod i Coopkön.
Sträckte mig efter ett graviditetstest.
Uffe ger mig en blick.
Jag ler tillbaka.

Han har berättat att jösses amalia. Skulel jag nu hålla på att köpa sådana här tester varenda månad ( vecka?..) för att kolla hur det stod till.

Morgonen efter vaknade jag ensam i huset. Uffe hade ju redan åkt till jobbet.
Jag visste knappt i vilken del av cykeln jag var, men ni vet hur det är med kvinnlig intuition.
Lade testet på handfatskanten och gick till köket och bryggde mig en kopp kaffe.
Det var en tisdag och jag var ledig.

Minns att jag inte var nervös alls då jag genom den långa hallen stegade mot badrummets stängda dörr.
Handtagets kalla mässig mot min hand.
Solljuset som strömmade in genom fönstret.
Handfatets glänsade vita porslin.
Två blå streck.

Alldeles tydligt om ändå svagt.
-Bank-bank-bank-bank.
Mitt hjärta som dunkar i mitt bröst.

Kanske är det fel på det ändå, kanske har det hängt för länge inne på Coop...
Jag sätter mig i en stol.
Känner hjärtslagen dunka blodet runt i min kropp.

Sitter.

Måste köpa ett test till. Inte ringa Uffe. Inte ännu.

Jag åker in mot stan.
Väljer en väg dig jag bodde förut. I stan.
Solen strålar ner och blänker i min fina bils klarblågröna "Cantabrien"lack.
Parkerar bilen vid en vårdcentral.

Visst får jag göra ett graviditetstest.
Blir visad ett väntrum efetr att testet är gjort.
Nu skall strecket visa sig - eller utebli.
Här kan det ju inte vara fel på testerna?...

En sköterska kommer och vinkar åt mig.
Jag sjunker ner på stolen i hennes rum.

Hon sätter sig mittemot.
Håller ett papper i sina händer.

Det är positivt. säger hon och ser på mig.
Positivt? Hur då?!. Alltså, vilket av svaren är positivt?!...

Hjärtat har återigen börjat banka på mig.

Jag låter hennes svar sjunka in och hon tar fram en liten snurra.
Minns inte vad hon säger, men jag antar att hon räknar ut och talar om i vilken vecka jag borde vara i.

När jag står ute i Uppsalasolen och så varmt strålar ner på mig denna dag vet jag knappt vilken nyckel jag skall öppna bildörren med.
Vart skall jag åka, vem skall jag ringa?...
Vad skall jag göra?...

Sätet i bilen är alldeles varmt av solen och jag sträcker min hand fram till cdn och slår på.
Celine Dions röst fyller hela bilen och mig.
"When you call on me... When I hear you breathe. I get wings to fly, I feel Alive."...

Jösses vad jag kände att jag levde just då...