Vaknar knappt då min gosige 2½åring tassar på mjuka fötter längs hallen på väg till min säng.
Men jag hör honom, och om jag låter bli att öppna ögonen - klockan är bara strax före 06.00 - så somnar vi nog om en stund till.
Huset är tyst och fridfullt.
Han kavar upp i sängen och lägger sig tillrätta på min högersida mot sängmitten.
Pappan har för flera timmar sedan lämnat familjen och åkt till jobbet.
Lilleman stoppar in sina fötter mot min hud och jag får kämpa lite för att stanna kvar i nästan-sömnen...
Då visarna början närma sig 07.00 börjar storebröderna röra på sig i sina sängar i rummet intill.
Det är snart dags att stiga upp...
Lillemannen sover på min arm.
Jag drar djupa andetag mot hans lilla hals och sniffar på hans nytvättade hår som har en doft av mitt fina ros-schampoo han just nu är så förälskad i...
Tvenne långbenta sexåringar kommer i morgonljuset och gör oss sällskap.
Ibland sätts tv;n på och barnkanalen knappas in.
Andra mornar lägger de sig tätt, tätt tillsammans med oss.
Vi stannar kvar i sängen i alla fall fem minuter.
Lilleman slå upp sina grågröna.
Mamman sätter fötterna på golvet. Gör sig iordning och dukar frukost.
Vi lämnar huset och vinkar med "Hejdå huset, ses i eftermiddag!"
Jag kommer hem en kvart senare igen.
Eller, jag kommer till jobbet.
Brygger en kopp kaffe och går till datorn.
Besvarar mail.
Sedan ut i verkstaden. Smider fram tills magen kurrar runt 11.30 tiden.
Lunch på "stående". Posten kommer. Fler betalningar/beställningar.
Jobbar igen fram tills det är dags att hämta mina älskade.
Ibland hinner pappan hem så han hämtar barnen.
Då slipper jag komma till dagis - svart i ansiktet och smedje-skitig... ;o)
Eftersom våren äntligen har kommit stannar vi ute på gården.
Cyklar med barnen, hoppar studsmatta, åker rutschkana och gungar.
Middag.
Bad och tandborstning. Saga.
Sånger i Charlies säng. Mysigt!
När barnen har lagt sig vet jag att det borde vara egen tid.
Alltså, jag fogar över den själv.
Väljer oftast att jobba en stund till.
Emellanåt långt in på natten med förutsättningen att jag kanske hinner ta en lite längre lunch imorgon.
Kanske rent av en promenad som tilskott till min * mäkta stolt!!! * viktminskning på 15 kilo-and-counting!
Innan jag kryper ner i min säng måste jag duscha.
Jag minns de dagar man duschade för att gå till jobbet.
Nu är det tvärtom... Verkstadstjej man har blivit och allt...
Då timman är sen och huset fylls av sovande utandningar smyger jag in till mina barn.
Det är som ett beroende.
Jag står stilla och låter deras lugna andetag fylla mitt medvetande.
Sniffar i luften och känner den innerliga kärleken nå mitt hjärta.
Älskade Barn...
Kanske läser jag några sidor i en bok.
Spikmattan är underbar för en trött rygg och en arbetande själ. Ibland unnar jag mig en halvtimme på den. - Det vill till att man inte somnar.
Sedan kommer stegen i hallen igen.
Klockan är strax före 06.00.
Lilleman kommer smygade, och det är snart morgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar