Längtan...

Idag kändes det på riktigt som om sommaren stod runt hörnet.
Vi grillade korv till lunch vid åkerkanten vid kojan.
Solen lyste och blåsipporna prydde backarna.

Joel "utlånad" till Öregrund, mormor och morfar betydde endast tvenne fleeceklädda grabbar med galonbrallor med på utflykten.

Pappan laddade grillringen byggd av stenar med kol och lade på grillgallret för våra korvar.
Korgen fylld med lunchmat.

Med solens strålar värmande mina kinder ser jag hur mina barn fortsätter kojbygget och leker fint tillsammans.

Minns hur det var då jag var liten...

Jag minns en längtan som jag idag upptäckt att jag saknar faktiskt.
Den där känslan som så ihärdigt påkallar uppmärksamhet.
Att ens hjärta liksom trånar efter något som man så gärna vill ha.
En önskan att få lägga vantarna på vad det nu måhända vorde.

Vad är det vi längtar efter idag?
I samhället, allting är ju öppet hela tiden. Det finns prylar som svämmar över våra hem. Vi köper vad vi vill ha.
Kanske är det vår ålder. Vårt hektiska yrkesliv som gjort detta möjligt?..
Är det så hektiskt allting så vi glömmer bort hur ljuvligt det var då vi var små och tvingades gå och drömma om vår längtans åtrådda sak?
Hur det var då vi faktiskt till slut fick den där hett efterlängtade saken?...

Längtan.
Är det viktigare att fylla vår tillvaro, eller mage (?) på en gång än att tillåta oss att få längta lite?