Kaffet efter middagen tillsammans med farmor och farfar har för länge sedan kallnat, men koppen står kvar här bredvid tangentbordet.
Från barnens rum hörs ingenting. De sover.
Trötta efter den första dagisdagen med kompisarna som stod i klunga precis innanför dörren då vi äntrade i morse.
Bruna pepparkaksbarn bland idel glada ansikten. Men det kändes lite konstigt att lämna dem på dagis idag i alla fall.
De har ju varit helt-helt mina i två härliga veckor nu...
Återgår till min berättelse om vår resa...
-Öhhh har ni någon att låna ut? frågar taxichauffören.
Jag tänker; Jo, Tjena, hur får vi tillbaks den då?... Får vi tillbaks den sen då?...
Dock. En väninna jobbar som spindeln i nätet på denna taxifirma så ok.
Ok. Vi vill ju hinna med planet till vår efterlängtade semester...
Jag kryper in i vår lilla Golf cabriolet för att mecka loss Charlans stol och skitar ner mina - enda långbrallor med på semestern - redan innan den börjat.
(Näe, vi har inte vår-tvättat bilarna ännu...;o)
Med samtliga barn säkert fast i bälten i taxin börjar vår färd.
Äntligen.
Vi kör snabbt längs mörka svenska vägar med en svart skog utanför.
Barnen är glada och stojar. Glada att äntligen fått väckas upp mitt i natten för att bege sig till stora-farliga(?)-spännande Afrika!!
Vi checkar in på Arlanda och allting går jättesmidigt.
Efter start får vi en liten frukost. Liten, men den ryms knappt på de små utfällbara borden från ryggstödet framför. Smulor och dryckesfläckar haglar.
Skitsamma.
Det här är spännande!!
Så fort vi kommer ovanför molnen ser vi solen.
Molnen färgas rosa och mina ungars ansikten glöder av förväntan.
Det tar en stund att flyga.
Vi mellanlandar på Teneriffa för att byta flygbesättning.
Fackliga regler. För långa arbetstider annars...
Usch, jag gillar inte att flyga, jag menar, hur i helskotta kan ett så stort och tungt flygplan fullt av baggage - maxvikt femton kilo per väska, men ett helt gäng väskor - för att inte tala om alla människor ombords vikter tillsammans?
Shit, det övergår nästan mitt förstånd.
Det allra värsta är landningarna.
Nu blev det ju några "extra" på vår resa med mellanlandningarna också.
Men som ni märker gick det ju bra. Jag sitter ju här - hemma - idag...
På Teneriffa i middagssolen fick vi en försmak på hur värme känns igen.
Solen kändes skön på våra vintertrötta kroppar.
Vi landade på Banjuls flygplats på eftermiddagen.
Varmt!!
Till hotellet kom vi i eftermiddagssol.
Ljuvligt.
Vi blev uppgraderade till en större svit, och barnen ville förstås till poolen direkt.
Efter en liten middag på en fin restaurang somnade hela familjen så gott redan innan klockan 21.00.
Utanför spelade den afrikanska orkestern trumma och allsjöns hemmagjorda (?...) instrument.
Men vi hörde inget mer än våra egna lugna andetag.
Imorgon skulle vi äntligen få upptäcka vårt resmål på riktigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar