På en ljus soffa ligger han.
Solens strålar når in genom fönstret och han sover.
Det lilla pyre som såg dagens ljus för 24 timmar sedan är trött.
Det var en stor dag igår.
Lille Carl Nils Melker kom till världen.
Han ligger på vänster sida med den lilla handen mot sin kind.
Jag skymtar en fjunig axel, en kort knubbig liten arm och så den lilla näsan precis bredvid handen.
Pyttemänniskan.
Så efterlängtad och nu är han äntligen här.
Hans rosiga kind ligger tryggt mot filten.
Omkring honom som en trygg mur ligger den lilla blå amningskudde med lilla Anna och Långa farbrorn jag själv använde till min lilleman...
Han har just fått mat. Igen.
Den lilla kroppen, den lilla vackra nye människan.
Jag vill bara ta upp honom och snusa på hans lilla huvud.
Dra in hans lilla väsen och känna hur kärleken från mitt bröst strömmar mot honom.
Låter bli.
Stör inte den hjälte som sover...
Handen mot hans kind håller redan våra hjärtan i ett fast grepp.
Så liten och mjuk hand. Med perfekta små fingar. Huden varm och rosig.
Mamman ser oförskämt pigg ut där hon knallar runt i gråmelerade mysisar.
Min bror har blivit pappa.
Han kom med våren och värmen lille Melker.
Till en stor familj.
Hans egen kärnfamilj är min bror och hans tjej.
Många kusiner har han. Tre stycken.
En till på väg.
Nejdå, inte jag, men min brors tjejs syster bär på en liten som kommer i augusti...
Lillebrorsan. Familjefar.
Det är underbart.
Bra hade allting gått också.
De hann vara inne på förlossningen i hela femtio minuter. Sedan kom han.
Som gjorda för att bli och vara föräldrar.
Välkomna "ut på den här sidan".
Jag avundas nästan deras nyblivna föräldraskap.
Att upptäcka den enorma innerliga och djupa kärleken till ens lilla barn.
Så stark, enorm och härlig.
Jag önskar dem allt gott och hoppas att denna sommar, år 2009 blir den allra finaste de hittils varit med om.
Såklart den blir.
Välkommen, lille kusinbebis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar