torsdag 30 april 2009

Med önskan om en Härlig Valborg!




Idag blev det en kortdag på dagis.
Vi har fikat ute i solen och just nu vilar de en stund.
Ikväll kommer vänner och grillen skall tändas!

Blev en hel del smitt idag också. Några kvar, det får bli imorgonbitti.
Jag hann hälsa på vår lille nye kusin också.
Melker.
Hade varit på läkarbesök. Såklart han är helt perfekt!
Lille gosige mannen!
Pappan lade honom i min famn så snart jag kom.
Ack så ljvuligt att snosa liten bebis en stund efter en arbetsdag!
Perfektaste sättet att börja en helg på, tycker ni inte?...

onsdag 29 april 2009

Nya Presentaskar!


Det var så svårt att välja färg, så jag tog tre olika...
Man blir allt lite stolt när man ser sina verk i "tryck"!

Idag väntar jag ännu ett företagspaket på posten.
Sitter och kikar ut över vår gräsmatta till vägen där postbilen snart kommer - om jag har tur.
Det droppar från himlen, gräset blir glatt men jag saknar solen!...
I helgen är det Valborgsmässoafton. En jättehelg här i Uppsala..
Minns tillbaka på min ungdoms helger.
Jobba, såklart först. Sedan iväg med alla kompisarna!
Det var tider sedan det... Och vilka tider... ;o)

Jag provade jeans igår. Alla är på tok för stora!
Då blir man också stolt och glad över vad man lyckats åstadkomma!
Måste , måste faktiskt shoppa lite snart. Det är inte roligt att ha på sig tjockiskläderna längre. Minus 16.5 kilo nu!
Det var faktiskt inte ens svårt.
En utmaning ni vet, och hua vad man blir upprymd då man lyckats med något svårt!
Som visade sig vara lättare än man trodde från början.
Nu går det av bara farten!

Sitter här och är rätt lycklig.
*Nu kommer Posten!!*

Jippiie!!!
Nu har jag inte tid att sitta här längre!!

tisdag 28 april 2009

Ringar. Runda - rejäla och riktigt fina - om jag får säga det själv...




Kommer ni ihåg den gamla KOnsumlogototypen?...
En liggande åtta. Betyder " i evighet", eller var det "för alltid"?..
Utan början och utan slut.
Konsum har blivit Coop, och hur jag än funderar skulle jag inte kunna rita upp den loggan.

Tur att man kan andra saker.

Idag kom ett väldigt stort paket till mig.
Och tungt...
Imorgon skall jag försöka få tid att ta tag i det.
Men visst är det roligt att få paket?..
Jag skickade en hög idag, och har en laddning till står bredvid mig som skall postas imorgon!

Några bilder på olika ringar lade jag in idag.
Jag har en jättefin rund, stor blåsa på höger pekfinger också.
Den lägger jag inte in på bild.
Jag fattar inte att jag lyckas?!...
Klumpmajja...

Näpp, nu skall den här klumpmammamajjan tvagas och sedan blir det Lost på tv:n.
Skall se om den här säsongen är lika bra som den förra.

måndag 27 april 2009

Specialbeställningar och Nyheter!


Ett halssmycke tillverkat efter en kund skiss.
Jättekul att bli "utmanad"!

Snart kommer det nyheter på Älskade Barns websida

Barnen sitter i soffan och äter varsin glasstrut med egenhändigt toppade strösselkorn.
I köket ligger strössel över hela bordet, men vad gör väl det?!
Våren är här, varmt, soligt och skönt!
I kylen ligger en färsk Oxfilé jag tänkte utmana mannen på att tillaga den sista april. På grillen förstås.
Glasstrutar och oxfilé blev det alltså på dagens inköpsrunda,
och ännu en guldstjärna i protokollet hos viktväktarna!

söndag 26 april 2009

Han har våra hjärtan i sina händer...

På en ljus soffa ligger han.
Solens strålar når in genom fönstret och han sover.

Det lilla pyre som såg dagens ljus för 24 timmar sedan är trött.
Det var en stor dag igår.
Lille Carl Nils Melker kom till världen.

Han ligger på vänster sida med den lilla handen mot sin kind.
Jag skymtar en fjunig axel, en kort knubbig liten arm och så den lilla näsan precis bredvid handen.
Pyttemänniskan.
Så efterlängtad och nu är han äntligen här.

Hans rosiga kind ligger tryggt mot filten.
Omkring honom som en trygg mur ligger den lilla blå amningskudde med lilla Anna och Långa farbrorn jag själv använde till min lilleman...
Han har just fått mat. Igen.
Den lilla kroppen, den lilla vackra nye människan.
Jag vill bara ta upp honom och snusa på hans lilla huvud.
Dra in hans lilla väsen och känna hur kärleken från mitt bröst strömmar mot honom.
Låter bli.
Stör inte den hjälte som sover...

Handen mot hans kind håller redan våra hjärtan i ett fast grepp.
Så liten och mjuk hand. Med perfekta små fingar. Huden varm och rosig.

Mamman ser oförskämt pigg ut där hon knallar runt i gråmelerade mysisar.
Min bror har blivit pappa.

Han kom med våren och värmen lille Melker.
Till en stor familj.
Hans egen kärnfamilj är min bror och hans tjej.
Många kusiner har han. Tre stycken.
En till på väg.
Nejdå, inte jag, men min brors tjejs syster bär på en liten som kommer i augusti...

Lillebrorsan. Familjefar.
Det är underbart.
Bra hade allting gått också.
De hann vara inne på förlossningen i hela femtio minuter. Sedan kom han.
Som gjorda för att bli och vara föräldrar.
Välkomna "ut på den här sidan".

Jag avundas nästan deras nyblivna föräldraskap.
Att upptäcka den enorma innerliga och djupa kärleken till ens lilla barn.
Så stark, enorm och härlig.

Jag önskar dem allt gott och hoppas att denna sommar, år 2009 blir den allra finaste de hittils varit med om.
Såklart den blir.

Välkommen, lille kusinbebis!

lördag 25 april 2009

Jag har blivit FASTER!!

Välkommen Melker!!!

Grattis å det allra varmaste Malin och Daniel!!
Carl Nils Melker.
3705 gram 52cm.
http://www.uas.se/upload/Webbis/42371/org.jpg

fredag 24 april 2009

Till ett Pyre...

En stjärnklar natt med vårvärmen dröjande kvar.
Jag går omkring på gården och samlar upp dagens leksaker och stuvar undan i garaget.
En trehjuling, cyklar, bollar och golfklubbor.
Genom studsmattans nät ser jag månen börja sin bana över natthimlen.
Stjärnorna glimmar klara och utlovar en vacker framtid.

Du ligger i din mammas mage än. Bidar din tid.
Mitt hjärta klappar i mitt bröst och jag minns hur det var själv den där natten då min yngste son började sin färd ut i världen.
Hur jag kände och hur lugn jag var..

Stannar till.
Hör mina andetag och nattens tystnad över skogen.
Snart kommer du lilla vän.
Du är så efterlängtad och din tid kommer snart...

Vi kommer att ta emot dig med öppna famnar och vi kommer att älska dig mer än både du och vi kan ana.
Ett litet liv så välkommet och så fint som bara ett litet pyre kan vara.
Dina föräldrar längtar, jag - din gamla faster längtar efter dig.
Du lilla bebis...

Min bror skall få ett barn tillsammans med sin kvinna.
Jag skall få bli faster!
Mina barn kommer att få en liten kusin!

Natten blir mörkare och jag känner hur jag längtar in till min kvällsrutin.
Att stå i vårt mörka hus och lyssna till mina barns trygga andetag.
Jag vet att jag snart kommer att få smeka deras små ben som sticker fram ur täcket.
Jag kommer att snudda deras pannor med min kyss.
Mina barn är livet för mig..

Min brors hus kommer snart att rymma ännu ett litet liv.
Tänk så stort det är...
De blir en liten familj tillsammans de också.
Full av kärlek och tillit.
Att se sitt barn växa upp.
Att få ge det lilla liv man satt till världen den varmaste av omgivningar.
Genom barnets ögon lär man känna sig själv, och man finner frid då barnet är lyckligt.

Du lilla Pyre får mitt hjärta att klappa lite extra nu i natt.
Kom ut till oss snart...

Bildbomb i rrrrrråååååsa...







De härliga ljunglila krokusarna och pärlhyacinterna i rabatten inspirerade mig till att leta nytt underlag för bilderna.
Fann denna rrrrååååsa ljuvliga.. "pryl"?...

Smitt färdigt dagens dagpass.
Återstår ett kvällspass. Tror jag blir klar så att helgen blir ledig sedan.
Men jag har en idé jag skulle vilja prova.
Ännu en nyhet alltså, men denna har jag inte gjort någon prototyp på, den existerar bara i mitt huvud än sålänge.

Nu skall jag hämta mina älskade barn från dagis, och vi skall ta en liten fika ute i solen!

torsdag 23 april 2009

Huj vad det går fort!

Nu har det varit mycket ett tag.
Men dag gjordes den sista "stora" grejen, så nu lugnar det ner sig lite ett tag.
Kan fokusera 100% på smidet och jobbet. Härligt.

Med posten kom en "inbjudan". Tid avsatt hos tandläkare Kjell för mig och Emil och Joel om ett par veckor.
Jiiippiii. *not*

Grabbarna kommer att tycka det är bus-spännande och jag hoppas det kan smitta av sig lite på mig.
Inte för att jag haft några tandproblem, men aaasch. Det finns ju många saker jag hellre gör än går dit..

Nu får vi se det som en utflykt.
Bara pappan hinenr hem från jobbet, så vi "slipper" ta med lillemannen också.
Då blir det lekstuga... Kanske...

Jag har just jobbat klart för idag, och eftersom jag mer eller mindre jobbade in lunchen finns faktiskt tjugo minuter att förlägga på eget bevåg.
Undrar om jag skall ta med tidningen ut i den strålande solen en stund, eller om jag skall åka och hämta barnen lite tidigare?...

onsdag 22 april 2009

"Smidigt smidet smeden!"




Sa min son till mig när han kom ut i verkstaden igår!
*haha*

Det har varit lite si och så med att förstå att mamma faktiskt åker "hem" när de är kvar på dagis.
Jag har visat och förklarat att jag faktiskt jobbar hemma. Har jobbet hemma liksom.
De tycker att det är jättekul då de får följa med ut i verkstaden och upptäcka och prova.
Men det blir ju inte så mycket gjort då för mig...
Man är ju rädd om det mesta, samtidigt som jag ju har full förståelse för att de vill kolla och prova allt.
Det är nog bra att de inte är med hela tiden hemma och i verkstaden.
För igår, jösses vad myket jag hade, men vad smidigt det gick!
Jag var klar med mycket mer än jag någonsin vågat hoppas på då dagen var slut.
Skönt!
Fick alltså en helt ledig eftermiddag/kväll.
Det händer inte så ofta att jag känner mig helt ledig.

Gör det det egenligen? Känns ledigt?
Som mamma, egen företagare, fru och husägare.
Blir man te.x någonsin färdig med ett hus?...

Jag har nämnt att vårt hus är i behov av ommålning.
Det kommer vi inte att göra själv utan överlåta till proffs.
Men börjar man se efter vad som behöver göras så är det en hel del när man bor i hus...
Riva en vägg te.x!
Öppna planlösningar! Ljus och andrum!
Jag har just kommit på att vi nog är i behov av att riva en vägg.
Och fasen om vi inte skall göra det själv i sommar ändå?!...
Måla om lite inomhus också, och kanske flytta badrummet till tvättstugan, tvättstugan till pannrummet och göra en bastu?!

Vad var det mer jag svamlade om?
Känslan att vara helt ledig?...

tisdag 21 april 2009

En vanlig dag.

Vaknar knappt då min gosige 2½åring tassar på mjuka fötter längs hallen på väg till min säng.
Men jag hör honom, och om jag låter bli att öppna ögonen - klockan är bara strax före 06.00 - så somnar vi nog om en stund till.
Huset är tyst och fridfullt.

Han kavar upp i sängen och lägger sig tillrätta på min högersida mot sängmitten.
Pappan har för flera timmar sedan lämnat familjen och åkt till jobbet.

Lilleman stoppar in sina fötter mot min hud och jag får kämpa lite för att stanna kvar i nästan-sömnen...

Då visarna början närma sig 07.00 börjar storebröderna röra på sig i sina sängar i rummet intill.
Det är snart dags att stiga upp...
Lillemannen sover på min arm.
Jag drar djupa andetag mot hans lilla hals och sniffar på hans nytvättade hår som har en doft av mitt fina ros-schampoo han just nu är så förälskad i...

Tvenne långbenta sexåringar kommer i morgonljuset och gör oss sällskap.
Ibland sätts tv;n på och barnkanalen knappas in.
Andra mornar lägger de sig tätt, tätt tillsammans med oss.

Vi stannar kvar i sängen i alla fall fem minuter.
Lilleman slå upp sina grågröna.

Mamman sätter fötterna på golvet. Gör sig iordning och dukar frukost.
Vi lämnar huset och vinkar med "Hejdå huset, ses i eftermiddag!"

Jag kommer hem en kvart senare igen.
Eller, jag kommer till jobbet.
Brygger en kopp kaffe och går till datorn.
Besvarar mail.
Sedan ut i verkstaden. Smider fram tills magen kurrar runt 11.30 tiden.
Lunch på "stående". Posten kommer. Fler betalningar/beställningar.
Jobbar igen fram tills det är dags att hämta mina älskade.

Ibland hinner pappan hem så han hämtar barnen.
Då slipper jag komma till dagis - svart i ansiktet och smedje-skitig... ;o)

Eftersom våren äntligen har kommit stannar vi ute på gården.
Cyklar med barnen, hoppar studsmatta, åker rutschkana och gungar.
Middag.

Bad och tandborstning. Saga.
Sånger i Charlies säng. Mysigt!

När barnen har lagt sig vet jag att det borde vara egen tid.
Alltså, jag fogar över den själv.
Väljer oftast att jobba en stund till.
Emellanåt långt in på natten med förutsättningen att jag kanske hinner ta en lite längre lunch imorgon.
Kanske rent av en promenad som tilskott till min * mäkta stolt!!! * viktminskning på 15 kilo-and-counting!

Innan jag kryper ner i min säng måste jag duscha.
Jag minns de dagar man duschade för att gå till jobbet.
Nu är det tvärtom... Verkstadstjej man har blivit och allt...

Då timman är sen och huset fylls av sovande utandningar smyger jag in till mina barn.
Det är som ett beroende.
Jag står stilla och låter deras lugna andetag fylla mitt medvetande.
Sniffar i luften och känner den innerliga kärleken nå mitt hjärta.
Älskade Barn...

Kanske läser jag några sidor i en bok.
Spikmattan är underbar för en trött rygg och en arbetande själ. Ibland unnar jag mig en halvtimme på den. - Det vill till att man inte somnar.

Sedan kommer stegen i hallen igen.
Klockan är strax före 06.00.
Lilleman kommer smygade, och det är snart morgon igen.

söndag 19 april 2009

Det kan vara hon...

Efterlängtad.
Älskad.
*Ett namn*
*Två datum*

Ibland blir livet verkligen inte som man tror.
Ibland tar det vändningar min aldrig i livet kunnat föreställa sig.
Som man aldrig kunnat förutse, eller alls varit det minsta beredd på...

Jag fick ett telefonsamtal med en beställning.
Tårarna rann längs mina kinder då jag hörde mamman snyfta.
Ett minnessmycke. Ett älskat barn har gått ur tiden alldeles för tidigt.

I den ädlaste av beständiga metaller. Hårt präglat. Behandlat med kärlek och fullt av en mors innerliga och varma kärlek.
En liten dotter. Så nära hjärtat, men alldeles för långt bort.

Vi pratade länge hon och jag.
Hon berättade och jag lyssnade.
Känslor så stora att de är svåra att greppa.

Det kan vara henne du möter på stan.
Hon kan vara den som lämnar sitt barn på dagis samtidigt som du. Som är stressad och inte hejar lika glatt som dig.

Det kan vara hon som är din kund, eller din kassörska.
Världen - och du - förtjänar lite mer medmäsklighet och värme.
Att se någon med helt nya ögon, det kan göra också din dag mycket, mycket vackrare...

lördag 18 april 2009

Någon annan har en annan älskad Mormor!


Snart är det ju morsdag, och det märks i silververkstaden.
Många "Mormor" Älskade Mamma" "Kära Mor" nu.
Den här brickan i kedja skall färdas långt...

Gjorde en fyrstav också i en hjärtekedja, det blev så sött!
Ett ord på varje sida, Mamma fram och Esther bak;
Till Mamma Från Esther.

Men jag tror den mamman väljer att sätta baksidan fram faktiskt!
Pappan hade hjälpt sin lilla dotter att beställa.. (och betala förstås. Esther är bara 3 år gammal men valde texten själv!)

Idag har vi varit på kalas. Maskeradkalas.
Jag trodde i den längsta att jag skulel få hjälpa Charlie att klä ut sig till flicka.
(Jippiiiiiiii, jag som trippel-grabb-morsa skulel bara älska att få klä åtminstone en av dem under en liten timme (?) i ljuvliga spetsar, glimmande glitter och rosa prakt...)
Dock tyckte pappan och föremålet för mammans längtansfulla utspökning att det var en mycket bättre idé att vara trollkarl.
Således.
I slängkappa och hög hatt. Med Trollstav och en kanin under armen följandes två storebrorsor utklädda till stridspiloter bar det av.

Och vet ni?!
Det kom flera stycken snöflingor från himlen idag med nordanvinden då vi lättade ankar i Chryslern vid middagstid!!
Shit.
Inte SNÖ nu IGEN va?!...
Det kom bara några flingor och de syntes inte ens på marken, men ändå?! Tänk om det fortsatt.
Jag vill faktiskt ha sommar snart nu...

Om jag inte får ha klänningar på mina kids, så vill jag ha det själv.

Nu skall jag vara lite social på lördagskvällen.
Om inte hela familjen somnat än...;o)

fredag 17 april 2009

Guld som glimmar, silver som skiner, solen som strålar!




Ljuvliga vår!!
De spridda skurarna på vår gräsmatta av krokusar sprider sig...
Lila, brandgula och vita (en hel klunga!!) färgklickar mest överallt!

Mina vårkänslor spirar lika och jag är dundersugen på att inhandla krukor, penséer och annat frosttåligt.
Blomlådorna får nog ändå vänta in de prunkade pelargonerna om planerna går som de skall!

Min kompis Johanna är världens balkonglådefantasiör!
Hennes lådor är i olika färgställningar varje år, och massor av tokspännande blandningar!
Själv brukar jag ha alldeles för bråttom.
Utbudet är ju inte så stort, och på vårkanten brukar det mest finnas penséer, tagetes och lobelia.
Det blir som det blir.
Men i år vill jag alltså ha röda pelargoner och lite annat.
RRRRrrrrrrrrröööööda. Nagellacks-läppstiftsröda! *Nehh, inte mitt läppstift, eller nagellack...*

Well well. Vi får se vad vi hinner imorgon innan det bär iväg på ännu ett kalas.
Söta kompisen Ingrid fyller år, och vi får - äntligen - köpa lite tjejpresenter!!
Och träffa Ingrids syster och min kompis - mamman också förstås!
Det blir skoj!!

Smitts har det en hel del dessutom.
Både silver, guld och planer!!...
Det här blir en fantastisk vår och kommande sommar!

Tänk vad ens liv kan vara härligt?!
Och lägg som krydda / grädde på moset / guldkant på det min fantastiska gästbok!
Mina varmaste av Tack, och de innerligaste önskningar om en Underbar sommar till er allesammans!

(PS; för att ytterligare skryta lite - för det är jag värd!! - kan jag berätta att jag idag köpte ett par jeans i storlek 40! Vad är det mot de som jag hade för ett tag sedan i stl 46-48?! Tjihooooooooo!!)

tisdag 14 april 2009

Påsken!


Oj, vad snabbt Påsken for förbi!
Vilket absolut ljuvligt väder de var?!

Vet ni vad?
Mina kids kan cykla nu!...
Gräsplanen nedanför vårt hus är fullständigt tillplattat av tvenne cyklister som varv på varv på varv på varv på varv ( ni fattar...) hojjat runt på sina nya fina - stora - cyklar!

Emil har skrapat handflatan, och lämnades i dag på dagis iförd litet bandage (mest för att plåster inte sitter så bra på en dagisgrabbs handflata.)
Och Joel har dessutom tappat sin första tand!!

Shit, den här helgen har varit synnerligen händelserik!!
Smitts har det gjorts i mängder, dock helt utan skador ! ;o)

Vi testade nya E4:an ( 120!) till Tierp på annandagen och inmundigade en härlig ( stooooooooor) lunch hos min farmor.
Sedan for vi hem igen, och fram med cyklarna förstås!

Studsmattan - nu i var mans trädgård tycks det - monterade vi också ihop under helgen.
Och tvättade alla fönster och vårstädade bilarna och krattade löv (Tack mamma!) och beundrade alla spridda skurar med krokusar på hela tomten!

Jag sitter inomhus just nu (har tagit 30 minters lunch) och jobbar med en Nyhet som kommer på websidan snart.... *heheee*
Har just lagt på telefonen efter ett trevligt samtal med ett magasin som ville "höra sig för" lite. Spännande värre just nu...
*och hemlighetsfullt*

Undrar om det möjligvis finns fem minuter kvar av lunchen (jag tar med luren) så jag hinner ut och känna solen på ansiktet?..
Jo!

fredag 10 april 2009

Längtan...

Idag kändes det på riktigt som om sommaren stod runt hörnet.
Vi grillade korv till lunch vid åkerkanten vid kojan.
Solen lyste och blåsipporna prydde backarna.

Joel "utlånad" till Öregrund, mormor och morfar betydde endast tvenne fleeceklädda grabbar med galonbrallor med på utflykten.

Pappan laddade grillringen byggd av stenar med kol och lade på grillgallret för våra korvar.
Korgen fylld med lunchmat.

Med solens strålar värmande mina kinder ser jag hur mina barn fortsätter kojbygget och leker fint tillsammans.

Minns hur det var då jag var liten...

Jag minns en längtan som jag idag upptäckt att jag saknar faktiskt.
Den där känslan som så ihärdigt påkallar uppmärksamhet.
Att ens hjärta liksom trånar efter något som man så gärna vill ha.
En önskan att få lägga vantarna på vad det nu måhända vorde.

Vad är det vi längtar efter idag?
I samhället, allting är ju öppet hela tiden. Det finns prylar som svämmar över våra hem. Vi köper vad vi vill ha.
Kanske är det vår ålder. Vårt hektiska yrkesliv som gjort detta möjligt?..
Är det så hektiskt allting så vi glömmer bort hur ljuvligt det var då vi var små och tvingades gå och drömma om vår längtans åtrådda sak?
Hur det var då vi faktiskt till slut fick den där hett efterlängtade saken?...

Längtan.
Är det viktigare att fylla vår tillvaro, eller mage (?) på en gång än att tillåta oss att få längta lite?

onsdag 8 april 2009

Såhär...


Jag heter Tina Ulvunger.

Detta är min berättelse.

För flera år sedan föddes jag i Uppsala av Hildegun Jansson.
I år firar hon och min far Stefan Jansson sin 40åriga bröllopsdag.

Då jag ser tillbaka på mitt liv kan jag inte annat säga än att jag är en av de mycket lycklig lottade, om nu livet hade varit ett lotteri…

Jag lever i ett hus på en liten kulle i skogsbrynet utanför Uppsala med min man och våra tre älskade barn, tvillingarna Emil och Joel 6år och lilleman Charlie 2½år.
Snart blir jag faster för första gången…

Då jag var föräldraledig med Charlie fann jag till min skaparglädje mycket tid över och jag spenderade den full av lust med min hobby.
Silversmide och klädsömnad nätterna långa.

För skojs skull startade jag en hemsida.
Det var starten till vad som idag är min heltidssysselsättning, mitt aktiebolag Älskade Barn AB.

Att bära sina barn nära och känna kärleken till dem växa samma rasande takt som barnen växer värmer så om mitt hjärta.
Smycket med mina tre barns namn hänger för alltid om min hals, de tre ringarna med deras namn runtom sitter på mitt finger tills den dag jag sluter mina ögon för alltid.

Jag har alltid tyckt om skapandets kraft. Energin det ger mig att tillverka saker från början till slut är oemotståndlig.
I mina dagar har jag alltid skrivit mycket. Någon gång skall det bli en bok om jag fortsätter följa mina drömmar.

Våren 2006 innebar förändring i mitt liv.
Vi skulle få en bebis till.
Mitt arbete som anställd chef fick ge vika för familjelivet ännu en gång.
Tiden som gått efter detta har inte omärkt gått förbi, även om det gått fort.

Jag är idag anställd i mitt Aktiebolag och har mer jobb än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Finns det en större dröm att uppfylla än att ha tre friska, härliga barn på samma gång som man får arbeta med det man älskar och verkligen brinner för?

Länge trodde jag att arbetet skulle till största delen bestå i just ”hobbyn som arbete” med så är inte fallet.
Det är inte bara ljuva klockor som klämtar.
Mitt arbete som anställd chef må ha kunnat förbereda mig på den omställning det är att vara ”egen”, men det var med förvåning – om än med stort intresse ytterligare – jag fick sätta mig in i myndighetskontaker och bokföringsprogram och så vidare.

Beställningarna fortsätter att komma in till min stora glädje.
Senaste ledigheten på två veckor gav hela 15 timmar enbart i mail / beställningshantering innan jag återigen kunde bege mig ut i Silververkstaden för att smida smycken till andra älskade barn.

I dagsläget funderar jag på om det inte är tid nu för att se över att anställa någon mer i företaget.
Barnen växer ur sina kläder och företaget håller på att växa ur mina händer. Ett par händer till skulle ge mer utrymme, även om det skrämmer mig lite…

Samtidigt inser jag ju att jag borde vara – och är – enormt tacksam.
Livets lotteri och hårt arbete har givit mig vad jag idag är mäkta stolt över!

Älskade Barn AB är idag ett känt märke på marknaden.
Jag tillåter mig att luta mig bakåt och begrunda min framgång.
Många timmar har jag lagt ner i mitt företag, av arbetsmoral och av glädje!

Det jag är mest stolt över är det förtroendet jag får av mina kunder att tillverka så enormt betydelsefulla smycken.
Varje moment med mina smycken är gjorda för hand.
Ingenting är massproducerat, eller gjort efter ”löpande band”.
Varje bokstav inslagen med en hammare, en efter en.
Varje smycke är helt unikt för bäraren - älskade barn av alla åldrar.

Att driva ett eget företag och samtidigt vara mamma är en mäktig uppgift.
För mig är det viktigt att ständigt påminna sig själv om lyckan i de båda åtagandena.
Moderskapet är definitivt ett av livets viktigaste och största arbeten.
Att driva ett företag tar mycket tid i anspråk på samma sätt som det för mig också är en stor källa till glädje och trygghet.

Företaget växer och barnen växer.
De behöver ständigt ens odelade uppmärksamhet.
Ibland är det – för - lätt att glömma bort sig själv…

Man måste ta sig tid emellanåt att gå ut på tomten i vårsolen för att se krokusarna bryta sig igenom det frasiga och nötta vintergräset.
Känna solen på sin kind och känna att man lever det liv man vill leva.
Njuta av varje dags små mirakel. För de finns. Det gäller bara att ta sig tid att se dem…

måndag 6 april 2009

Vårt hus behöver målas.


Stod nyss ute i vårsolen och begrundade vår husfasad tillsammans med en målare.
Huset är i stort behov av en rejäl tvätt och ommålning.

I sommar - gärna så snart som möjligt är det dags.

Husen i Afrika ser inte riktigt ut på samma sätt.
Barnen hade svårt att ta in att människorna faktiskt bodde såhär.
Vi gjorde en utflykt till en krokodilpark en dag, och "gatorna" vi körde på kantades av dessa bostäder.
Våra problem tycks små, eller lätt överkomna då man ser det.
Men det var i stort ett glatt folk som vi mötte.
Trevliga, öppna och rejält nyfikna. De ville mer än gärna knyta kontakter och ibland kände man verkligen att man smög undan för att få lite tid ifred med familjen bara.

Vi fick god kontakt med hovmästaren på vår restaurang på hotellet.
Till honom lämnade vi fyra kassar med kläder, skor, reseapotek, handsprit, stearinljus och tändare, schampoo, pennor och kritor och leksaker.
Jag lämnade några handsydda brallor som var Charlies. Kan ju gott sy nya nu då jag är hemma.
Någon liten unga kanske till och med tycker de är fina därnere!
Om han inte hade behov av dem, så kände han kanske någon som hade det...

Gambia?
Ett land jag kan rekommendera.

fredag 3 april 2009

Silversmycken, här två olika ringar.



Solen strålade in i verkstaden idag!
Så tilld en milda grad att jag blev bländad och var tvungen att rigga upp en kartong för fönstret!! (!!??!?)

Jag har smitt så det glödde i arbetsbänken!
Pappan har haft sin första vab-dag, och det kändes mycket underligt!
Kikade fram bakom kartongen och plirade ut på pappan och 39graders Charlie utanför som angrep isen som ligger kvar på vår tomt här i skogsbrynet för att få den att smälta bort snabbare!

Att få en liten sjukling som är hemma från dagis (medicinerad med alvedon förstås) att stanna inomhus i detta ljuvliga vårväder med fåglarna kvittrande utanför husknutan är dömt att misslyckas!
Sedan lever jag i tron att frisk luft aldrig har skadat någon varesig med feber eller utan!...
Charlie ville uuuuuuut efter lunch och så blev det!

En hel trave med paket är nu på väg ut i världen - idag åkte det paket som skulle längst bort på jordklotet till Barcelona!...

Det är så lustigt, jag ahr ju aldrig sett mig själv som en geograf(iker?) med jag skickar paket till platser jag inte ens visste fanns!
Vet du te.x vart "Trängslet" ligger här i Sverige?...
Om jag ändå följt min fars råd att köpa en karta och sätta en nål i för varje paket jag skickat iväg!...
Hur hade det inte sett ut nu?!... ;o)

Imorgonbitti bär det ut igen till verkstaden, men sedan tänkte jag ta med mina båda sexåringar in på biopremiär!
Monsters VS Aliens tror jag den hette!
Mina härliga solbruna kids! Det skall bli så roligt!
Sedan är vi bjudna på två kalas på söndagen, så jag gissar att även lördagskvällen blir vikt åt silversmidet!
Nu var det ju ett uppehåll på två veckor från verkstaden och det var verkligen härligt att få husera därute igen!
Nästan så man känner lust att ta itu med den där storstädningen där snart också!
Jiiihaaaa!!

torsdag 2 april 2009

Hur många Krokodiler ser du?...


Då vi kom hem upptäckte då planet landat att det var 35 graders temperaturskillnad...
Klockan fem på måndagsmorgonen visade termometern på 1 plusgrad.

En frisk och fräsch inandning i den fria luften jämfört med flygplanets torra sträva luft kändes ljuvligt i mina lungor.
Mörkret höll just på att lätta, barnen var helt nyvakna då de fick väckas försiktigt när lamporna för "säkerhetsbälten-på" tändes i flygplanstaket.
De hade faktiskt sovit nästan hela vägen hem!

Jag satt och vakade dock på mina vakna timmar överstigande 24 och var så lagom trött i både ögon och kropp efetr det trånga utrymme som beretts var passagerare.
Våra två större pojkar hade lyckats hitta precis lagon med utrymme för att sträcka ut sig på golvet inbäddade i fleecefiltar och på mjuka kuddar så de hade sovit riktigt gott.
Lille Charlie hade legat på två säten bredvid mig och stirrade nu ut på den Arlandiska morgonen.

Jag ville bara hem till min säng men fruktade alldles för pigga barn för en tupplur på några timmar...
(jag bedrog mig. Vi somnade på vår stora dubbelsäng hela familjen och vi fick tvenne goda timmars sömn!;o)

Den tredje dagen på vår semester i landet Afrika innebar en tripp till Katchikally Krokodilpark.
En bit av djungeln med en tvärgrön damm mitt i.
Full av krokodiler!!...

Alla förutom jag tog mod till sig och vågade klappa den största krokodilen i parken som visade sig vara namne med min yngste son. "Charlie" vilket förstås gjorde succé!

Våra äventyr fortsätter...

onsdag 1 april 2009

Med tre kids till Afrika, forts...


Kaffet efter middagen tillsammans med farmor och farfar har för länge sedan kallnat, men koppen står kvar här bredvid tangentbordet.

Från barnens rum hörs ingenting. De sover.
Trötta efter den första dagisdagen med kompisarna som stod i klunga precis innanför dörren då vi äntrade i morse.
Bruna pepparkaksbarn bland idel glada ansikten. Men det kändes lite konstigt att lämna dem på dagis idag i alla fall.
De har ju varit helt-helt mina i två härliga veckor nu...

Återgår till min berättelse om vår resa...

-Öhhh har ni någon att låna ut? frågar taxichauffören.

Jag tänker; Jo, Tjena, hur får vi tillbaks den då?... Får vi tillbaks den sen då?...

Dock. En väninna jobbar som spindeln i nätet på denna taxifirma så ok.
Ok. Vi vill ju hinna med planet till vår efterlängtade semester...

Jag kryper in i vår lilla Golf cabriolet för att mecka loss Charlans stol och skitar ner mina - enda långbrallor med på semestern - redan innan den börjat.
(Näe, vi har inte vår-tvättat bilarna ännu...;o)

Med samtliga barn säkert fast i bälten i taxin börjar vår färd.
Äntligen.

Vi kör snabbt längs mörka svenska vägar med en svart skog utanför.
Barnen är glada och stojar. Glada att äntligen fått väckas upp mitt i natten för att bege sig till stora-farliga(?)-spännande Afrika!!

Vi checkar in på Arlanda och allting går jättesmidigt.
Efter start får vi en liten frukost. Liten, men den ryms knappt på de små utfällbara borden från ryggstödet framför. Smulor och dryckesfläckar haglar.
Skitsamma.
Det här är spännande!!

Så fort vi kommer ovanför molnen ser vi solen.
Molnen färgas rosa och mina ungars ansikten glöder av förväntan.

Det tar en stund att flyga.
Vi mellanlandar på Teneriffa för att byta flygbesättning.
Fackliga regler. För långa arbetstider annars...

Usch, jag gillar inte att flyga, jag menar, hur i helskotta kan ett så stort och tungt flygplan fullt av baggage - maxvikt femton kilo per väska, men ett helt gäng väskor - för att inte tala om alla människor ombords vikter tillsammans?
Shit, det övergår nästan mitt förstånd.
Det allra värsta är landningarna.
Nu blev det ju några "extra" på vår resa med mellanlandningarna också.
Men som ni märker gick det ju bra. Jag sitter ju här - hemma - idag...

På Teneriffa i middagssolen fick vi en försmak på hur värme känns igen.
Solen kändes skön på våra vintertrötta kroppar.

Vi landade på Banjuls flygplats på eftermiddagen.
Varmt!!
Till hotellet kom vi i eftermiddagssol.
Ljuvligt.

Vi blev uppgraderade till en större svit, och barnen ville förstås till poolen direkt.
Efter en liten middag på en fin restaurang somnade hela familjen så gott redan innan klockan 21.00.
Utanför spelade den afrikanska orkestern trumma och allsjöns hemmagjorda (?...) instrument.
Men vi hörde inget mer än våra egna lugna andetag.
Imorgon skulle vi äntligen få upptäcka vårt resmål på riktigt...