Just nu sitter jag ensam hemma. Eller, jag försöker sitta.
Min rygg har fått ont.
Jäkligt ont.
Som en kniv i ryggen i svanken, Attans vad jag tycker synd om mig själv!...
Pappan har tagit med barnen till Farmor och Farfar för en skridskoförmiddag.
Låter ljuvligt, och gradantalen utanför pekar på härliga minus två grader.
Solen håller på att spricka igenom molnen, så där så det sprids ett milt sken över snön.
Åhh, vad jag vill vara med dem!!
Min härliga familj. Kavar på isen i Bergsbrunna.
Det rev i mitt hjärta värre än i ryggen då jag stod på bron och stirrade på baklyktorna på bilen då de svängde ut på den sandade vägen nedanför vårt hus.
Tvångstankar; Bara det inte händer dem någonting...
Rädsla och kärlek blandat till bristningsgränsen.
Jag måste jobba med det, men jag tycker det är så jobbigt att lämna dem...
Jag längtar så efter dem... Små storgrabbarna...
Skall försöka påskynda effekten av värktabletten så jag får någonting gjort härhemma.
Kycklingfilén ligger på upptining. Skall blanda en marinad, så blir det grillat ikväll! Och hemgjorda Idahopotatisklyftor!
En rejäl sallad till med allsjöns innehåll toppad med Balsamvinegrette. Mums...
Vågen visar ständigt neråt. Sex och ett halvt kilo igår.
Skönt, både för kroppen och för det allmänna välmåendet! Känner att jag varit duktig.
I benen en viss träningsvärk av trappträningen och den raska långpromenaden.
Och så ryggen då. vad nu det kom ifrån?! Blir nästan lite upprörd, man borde haft ont i ryggen för de sex kilona sedan?! Inte NU??..
Well well. Bättring är på väg. Jag känner nästan paracetamolet lägga sig som vadd runt det onda för att kväva det och till sist utplåna det till fullo!
Nu skall jag försöka ta tag i dagens bestyr.
Skall hinna smida ett par smycken också. Hinner barnen hem, så får de hjälpa mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar