Snön kommer och går med kylan.
Finns det ingen snö på vår tomt går det utmärkt att åka pulkor på frosten...
Killarnas magar blir bättre och de börjer längta ut, till kompisar och busiga lekar.
Det är ganska skönt att ha några lugna förmiddagar, länge i sängen. Sovmornar lyser med sin frånvaro då barnaögona slås upp runt 06snåret.
Men att ligga kvar ett tag och kika på tecknat smäller rätt högt det också.
Häromdagen var vi till skridskoisen på åkern, på sina ställen hade det varmare vädret gjort skulpturer i isen. Solen glimmade så vackert i frosten.
Hur saker kan forma sig, ja...
Smält silver som man häller ner i en balja vatten...
Barnets hår på morgonen när man lade ungen blöt i håret på kudden på kvällen...
En macka som käkats på runt om, kan se ut som en sol, elelr en båt?!
Satt bredvid min lilleman vid frukostbordet imorse.
Storgrabbarna hade för länge sedan lämnat oss ensamma och lekte på golvet i sitt rum.
Jag undrade hu livet skulel forma sig för den lille Velourklädde pilten som smaskade musli med mjölk så förnöjt.
Att hans lilla ansikte idag är så bekant.
Hans lilla vackra huvudform och den lilla glada munnen.
Snart är han väl fjorton och jag undrar hur hans liv ser ut då?..
Det är nästan så att man blir rädd då man tänker på det.
Hur kommer framtiden att bli.
Vad tar livet med oss på för resa?...
De små händerna som håller upp tunnbrödmackan.
hans små korta mjuka ben som sticker fram ur de röda velourbyxbenen på pyamasen.
Växer hela tiden.
Utvecklas, lär sig nya saker varje dag.
Emil kom och visade mig att båda hans framtänder i överkäken var lösa.
Min lille man. Storkillen.
Det går snabbt nu. Igen.
Växer fort. Ärmar på tröjor och byxben blir korta snababre än jag hinner säga vilken storlek det är på plaggen...
Den fleecefodrade galonjackan - jättepraktiskt by the way - hade trekvartsärmar då jag tog på honom den en morgon.
Fick såklart bege mig runt varenda affär i hela Uppsalatrakten i jakt på en större. Som inte var för stor alltså..
Tjaa. vad säger man? Hur livet kan forma sig, och alla tankar om det också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar