Imorse satt vi hela familjen samlad.
Brödet nyrostat, rykande kaffe i kopparna och kandelabern tänd - mitt på bordet.
Tänk sådan lugnande effekt fem brinnande stearinljus har på tre små pojkar precis i början av sina liv!...
Frukosten var helt underbar.
Såhär i efterhand saknade jag bara fårskinnstofflorna på mina fötter och snön utanför fönstren!
Regnet föll tungt mot marken utanför och man liksom hörde klafset då dropparna stötte i marken.
Inomhus brann ljus, och tre glada och pigga grabbar bet haj-bett från sina mackor och drack fil ur höga glas för fulla muggar.
Pappan lutade lite mot bordskanten och plirade ner i dagens UNT.
När man sitter så, i ena änden av ett dignande frukostbord, med hela familjen samlad och friden är sänkt över ens tillvaro,
Kan man bli mycket lyckligare då?...
Det är nästan så man tror på Tomten igen.
Men sina mjuka fårskinnstofflor på, fleecemorgonrocken i omlott om kroppen blir jag sådär liksom alldeles barnsligt lycklig över min tillvaro.
Jag insuper mitt eget vett att ta tillvara på den ljuvliga stunden och jag blir alldeles lycklig över att jag märker det mirakel som föresvävar vår morgon tillsammans...
Sedan är det dags för alla pojkarna att klä sig.
Mammans dags att går ut i verkstaden för att tillverka fredageftermiddagens levererade inbetalningar.
(OM hon inte tillbringat fredagskvällen i verkstaden - för då blir söndagen ledig...)
Denna söndag blev det mången Klassiskt Silversmycke.
Och några fyrstavar och Amuletter.
Varje av mina smycken tilvlerkas helt för hand.
Bokstav för bokstav slås in för hand, för att tillsammans bilda namnet på någon.
Jag kan bara inte låta bli att tänka lite på den människa som finns bakom namnen jag stansar.
Vilken morgon de haft, och hur de står i relation till den som beställt.
Jag tillverkar många presenter också.
Det är spännande!
Nästan så man skulel vilja vara "med / en liten fluga på väggen" då presenten öppnas...
För att få se hur reaktionen blir och för att få ännu en dimension av mina smycken...
Well.
Att vara fluga skulle jag ju egentligen inte vara...
Jag trivs rätt bra med det liv jag lever.
För att inte säga jättebra!..
Nu skall jag ta flykt till tvsoffan. Unna mig en lugn kväll. Sluta kvällen såsom den började.
Tända ljus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar