En gammal restaurangchef har nästan glömt bort hur det var under lunchruscherna.
Men nu kom jag ihåg.
Det var nog ganska precis likadant som den här och förra veckan;o)
Jag smider så fingrarna glöder, klockan är 23.08 och jag borde sova.
Sova får man göra sen.
Det här är ju så roligt!
Om man ändå bara kunde 100% (210%) koncentrera mig på smyckestillverkningen, och slapp röra till det i huvudet med byte av bolagsform mitt i lunchruschen...
Jag litar ju på min revisor, så klart, men jag vill ju så gärna veta, kunna och göra allt - själv - som rör min lilla bebis, mitt lilla företag som växer och växer och växer!...
Snart är det nog läge att inse att det är bättre att göra det jag är jättebra på, och låta andra - som är jättebra på sina saker - få göra det som de är bäst på!
Det är nog dumt att försöka ge sig in på andras områden...
Man kan aldrig, aldrig bli bra om man ska försöka bli bäst - göra bäst - på allting...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar