Igår eftermiddag när jag stod ute i silververkstaden föll mörkret utanför.
Men en stor skillnad var att det gnistrande vita som låg på mark och träd gjorde att landskapet utanför mer liknade någonting ur en saga än den stora mörka skog som vårt hus angränsar till.
Jag hade svårt att slita blicken från det färgspel som utspelade sig under solnedgången.
Sprakande, skiftande och lite magiskt...
Efter att barnen somnat fick jag sällskap då jag gick ut igen för att smida det sista.
Maken (?!) tillverkade ett alldeles eget smycke en Klassisk Silverbricka. Helt från grunden. Helt själv.
Han sågade, han polerade, slipade och putsade, stansade och polerade igen.
Sågade ringar, och donade.
Alla mina smycken är ju gjorda för hand. Ingen fabrisktillverkat / massproducerat här inte.
Det var så kul att ha lite sällskap i verkstan.
Vuxet sällskap...
Han verkade intresserad också.
Ville gärna lära sig smida Cirklar.
En mamma beställde till sin syster. En evighetscirkel. Men de ord hon ville förmedla.
Jag tycker det blev så vackert...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar