Namnsmycken med typsnitt "Elin".
Idag har vi varit ute och åkt skridskor, hela familjen!
Vintern visade sin allra bästa sida.
Frasig snö, fruset vatten. Skridskor, varma kläder och min familj!
Det var länge sedan nu, jag åkte långfärdsskridskor...
Min första Julklapp från han som senare skulel bli min make.
Vi åkte massor av inlines då vi träffades. varenda dag, typ.
Jag var "biten" redan innan jag träffade Uffe, men jag minns hur vi for i butiker och letade de perfekta skrillorna till honom.
Sedan var vi ute varenda sommarkväll efter jobben den där sommaren då vi träffades...
Runt i hela Uppsala...
Sedan den första julen, tyckte alltså han som en gång tillhört Svenska eliten i skridskor att jag alltså skulle föräras långfärdare.
Såhär i efterhand var det ju faktiskt en mycket romantisk gåva.
Man usch, och fyyyyyyyyyy.
Jag minns turen till Fjällnora en dag i januari för flera år sedan.
På med de sprillans skrillorna, och upptäckten att det var ganska snarlikt inlies.
ut på isen och det går ganska bra.
Sedan ett knak, och så råmar isen!!
(Fick jag veta att det kallades sedan.)
Jag blev fullkomligt från vettet av skräck!!!!!
Hela jag frös till is och jag kunde inte röra mig!
Jag föll alltså inte i, men jag blev så rädd!!!!
Sedan har skridskorna stått i flera år, men idag fick de åter se solens ljus.
Ute på ett vatten som översvämmat en sjö och täckt flera åkrar...
Man såg genom den klara, tjocka isen ner till åkerns jord, och alla strån som växte innan den täcktes av is.
Barnen har blivit riktigt duktiga!!
Jag fick så ont i benen att jag blev tvungen att vila mig lite på snowracern.
Men det var så roligt!!!
Då solen sänkte sig bakom trädtopparna började de vita rosorna synas på min ene sons kinder och det var hög tid att bege sig hemåt.
Hej då, Isen!! Vi ses snart igen....
Då jag kom hem satte jag på både elementet och infravärmen ute i Silververskaden.
Namnsmycken in progress.
Måste ut igen, så snart barnen somnat.
Nu var det en timme sedan vi lade dem.
Tydligen pigga fortfarande...
Blir till att jobba nätter igen.
Det blir så, för att barnen skall få ha Jullov.
5 kommentarer:
Hej!
Måste bara skriva en rad. Du är så fantastiskt duktig på att göra smycken. Har du någon utbildning? Gör du även stavarna och ringarna själv? Jag har precis skickat efter en massa smyckesdelar och ska nu själv försöka tillverka namnsmycken för egen skull. Ser också att du bor i Uppland, jag också:)
Kramar Anette
Hej Anette!
Uppland är en Härlig plats!
Jag har utbildning och älskar att testa nya grejer!
Jag gör alla smycken själv.
Det är så roligt!!
Lycka till med din tillverkning!!
Tina.
Tina, ni glider väl inte iväg på skridskor nere vid ÅN? Gud, jag blir alldeles kall vid tanken på en filur som i ett obevakat ögonblick drar iväg ut över DEN?? *rädd* Men du har väl sån däringa hönsmammekoll va? ;)
Näehh!!
en översvämmande (STENFRUSEN) åkern ligger bakom dagis.
Man fortsätter förbi en bit.
Hur stor och hård is som helst.
T.om jag var ute och skrinnade (eeehhh?..*s*) igår!
Hönsmammekoll, Japp! Självklart.
Mina kids åker i både hjälmar och flytvästar.
Haha, fick idag på min promenad runt Jansberg (den du och jag och Louise gick) syn på ett gäng som skrinnade på våran vall:) Där finns också en "sjö" men dit måste man ju GÅ... Jag sneddade däröver nu i dagsljus och såg vilka grindar som är öppna, så nu kan jag gina där även i mörkret;) (vallen där pojk-kossorna går om sommarn, mellan laggårn och "laggavägen")
Skicka en kommentar