lördag 16 maj 2009

Fin inbjudan till Lunch med Rotary...

Oj.
Gissa min förvåning då jag läste i tydlig text - tro mig, jag läste den flera gånger... - en fin inbjudan till lunch med Rotary...
Lilla jag, liksom?...

Att nätverka och träffa andra företagare och företagsamma, engagerade och driftiga männsikor är ju enormt viktigt då man själv är företagare.

Men att få en inbjudan till en lunch med självaste Rotary trodde jag bara existerade i sagorna.
Som trisskrapets slogan, "Ibland händer det."
Not.
Jodå. Sannerligen så ska inte denna unga dam på en just sådan.

Jag knallar runt i mitt sovande hus, och emellanåt dansar jag till av hisnande förväntansfullhet och entreprenörskap!
I sann arbetsglädje såhär på lördagskvällen!

Idag for jag in till Posten ( de har ju ombud nu som har öppet ända till 22.00 även fast det är helgkväll) och postade hela 21 paket som skall ut delas ut runtom i Sverige på måndag.
Hela dagen har det smitts.
Som vanligt både planer och - mest - i silver.

Om mitt lilla företag blir än större nu, så blir det till att skaffa hjälp. Och det snabbt.

Farmor har varit här sedan arla morgontimma och lekt med barnen.
De har stojat och haft jättekul! (Tack, älskade Farmor!)
I min lilla verkstad har "järnet" smitts för högtryck inför morsdag, studenten och dop som haglar tätt om våren.
En och annan morgongåva har det också blivit.

Vilken fantastisk ynnest det är att få vara en liten del på så många olika håll!

Min man, pappa Uffe blir också engagerad, och det är ju bra att hjälpen finns så nära om det behövs!
Jag undrar i mitt stilla sinne om hans 40årsdag skall firas lite med en liten (parentespresent) såsom en silversmideskurs att lägga till hans redan två avklarade smyckesgjutningskurser?....
*Smider planer*
Jag har förstås en annan presentidé också, men den vågar jag inte avhandla här..;o)

Nu hör jag liten tyst gråthickning från en av barnkammarna i huset.
Lilleman har sparkat av sig täcket, fönstret vi - försent - upptäckte att vi missat stänga efter dagens ljuvliga väder har släppt in för mycket nattkyla för att hans små söta ben och gosiga fötter skall tycka att det är varmt och gott i sängen.

Jag stoppar om honom och lägger min mun mot hans panna.
Älskade lilla Barn...
Från rummet mittemot hörs bara tunga andetag, men jag smyger in och stoppar om dessa spänstiga ben på mina sexåringar också.
Härliga, vackra älskade ungar.

Snart är det dags för den här mamman att stoppa om sig själv.
Om jag kan somna...

Inga kommentarer: