Blev det ju inte riktigt, men OJ vad förvånad jag blev då jag just skulle trycka in kaffeknappen för att få en kopp rykande java efter lunchen?!
Strömavbrott!!
En timme varade det första, sedan ett till, just som jag fått igång datorn och börjat svara på beställningarna.
Nu är det igång igen, men det strulade ju till min dag som jag planerat så minutiöst.
Istället fick jag stå i halvmörker - utan musik (!?) - och såga silvercirklar.
Det blev några stycken, och det känns skönt.
Dock hann jag ju inte alls med allt jag tänkt gasa i gång den här veckan med, men skam den som ger sig.
Det blir ännu en jobbkväll då mina småttar gått till sängs.
Visst är det intressant hur man reagerar på saker man inte kan varken hjälpa, påverka eller förutse?
Jag borde kanske satt mig med en tidning eller hellre - en bok - och njutit av stillheten.
Eller genomfört tanken som var imorse - dra på träningskläder, joggingskor och ta den där Powerwalken?!
Hade jag gjort det hade jag inte hunnit fixa cirklarna.
Men hade jag gjort det hade jag månne varit full av iver att få sätta igång ikväll?!
Nåja, hur man än vrider sig har man rumpan därbak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar