Lugnet har åter lagt sig över vårt hus.
Utanför hör jag bortom skogen hur någon gasar med sin moped.
Himlen står högt, men skiftar från ljusblått till orange, inte ett moln bryter mot färgerna.
Pelargonerna i mina urnor och lådor har fått vatten. Rabatten är också fuktig. Solen idag var stark, liksom vinden.
Det känns i min kropp och i mitt huvud att det varit en vecka full av jobb, tankar och planer inför framtiden har ömsom sporrat, ömsom hopat sig över mig.
Ikväll denna fredag skall jag jobba med mina händer.
Rensa hjärnan och låta den andas.
Innan jag går och lägger mig skall jag såsom varje kväll stå en stund i tystnaden och känna hur lyckligt lottad jag är...
Lycklig för att jag jobbar med det jag verkligen brinner för.
Lycklig ända in till sista cell för att mina barn sover trygga och för att vi har så många fina dagar framför oss.
Lycklig och tacksam för att jag lyckats med det jag gjort hittils.
Jag kommer att stå där i mörkret och lyssna till hur mina barn sover. Deras rofyllda andetag kommer att ge mig den ro i hjärtat jag behöver för att kunna somna gott.
Tänk vad man har, egentligen?..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar